Att komma nära utan
att vara närgången
Det hade känts underligt att ha tagit upp något annat än skolskjutningen på Risbergska skolan i Örebro i denna upplaga av Fojoarkivet. Mycket har redan sagts och för den som inte redan har lyssnat på lördagens Medierna i P1 är det ett hett tips. Jag vill också slå ett slag för Dagens Nyheters reportage från Nerikes Allehanda, även det publicerat i lördags, samt för Fojos extra nyhetsbrev där min kollega Annika Hamrud tar upp journalisters speciella situation vid händelser som den i Örebro.
Den kanske allra största utmaningen vid uppmärksammade brott och olyckor, utöver att försöka leverera både korrekt och snabb information, är hur de närmast drabbade, i detta fall överlevare och anhöriga till de mördade, ska hanteras. De pressetiska reglerna säger att man ska visa offren största möjliga hänsyn. Men den som inte tolkar ordet ”möjliga” flexibelt nog kommer garanterat få se sig omsprungen av konkurrenter. Det är också mycket lättare att säga att man inte ska publicera en intervju med någon som är chockad än att faktiskt göra bedömningen vem som är chockad och inte.
Jag har inget bra svar på detta dilemma. Mitt bidrag får istället bli tre case där jag tycker att reportrarna lyckades förmedla den chock och sorg som råder i Örebro utan att för den sakens skull ha intervjuat någon av de närmast drabbade.
Om två veckor är vi tillbaka med tre guldkorn från februaris samlade journalistik. Tips tas tacksamt emot på arkivet.fojo@lnu.se.
Per Johansson, redaktör